Labyrinter

I ”Edelcrantz förbindelser” får läsaren följa Abraham Niclas Clewbergs – adlad Edelcrantz – liv och karriär i det sena 1700-talet och tidiga 1800-talets Sverige. Edelcrantz börjar som poet, men övergår med tiden alltmer till att vara byråkrat, vetenskapsman och entreprenör. Han rör sig i kretsen kring Gustaf III och umgås med några av dåtidens mest färgstarka och spännande personligheter. Själv är han en torr, försiktig och ambitiös person, som nästan aldrig släpper på sin självkontroll.

Boken är uppdelad i två delar: först får man följa den unge Clewbergs väg ifrån det provinsiella Åbo till huvudstaden Stockholm och hans första, trevande kliv på karriärstegen. I den andra delen möter vi en mogen, cynisk och förbittrad Edelcrantz som inte är riktigt nöjd med tillvaron, trots att han har överlevt flera maktskiften och numera är en etablerad person.

Perssons prosa tycks inspirerade av 1700-talet och är späckade med franska låneord och arkaiska uttryck. Romanen flyter på bra och är underhållande samtidigt som den ger ett autentiskt intryck. I den andra delen, tar författaren ut svängarna ännu mer; bland annat finns här ett kapitel som enbart består av en serie replikskiften mellan olika personer som besöker den maskeradbal där Gustaf III blir skjuten. Språket tror jag att alla läsare kan ha behållning av, men för att känna igen fler personer än kungarna och Bellman så krävs det att man är ganska påläst när det gäller svensk 1700- och 1800-talshistoria.

Valet av den tråkige Edelcrantz som huvudperson är kanske ett medvetet försök att sätta bipersonerna, tidsepoken och språket i fokus, men nog hade det gått att hitta någon mer underhållande figur i den gustavianska myllan? Malte Persson framstår hursomhelst som en mycket duktig författare och jag hoppas få ta del av flera av hans böcker i framtiden.

Eftersom 2009 var året då jag började anteckna vilka böcker som jag har läst, finns det ovanligt mycket information att utgå ifrån. Totalt har jag läst 123 böcker – mer än tio böcker per månad – och flera av dem har varit riktigt bra. Så mycket räknar jag inte med att läsa under 2010.

Mest lästa författare:

1. Lars Gustafsson (10): Det var Svante som övertalade mig att börja läsa Gustafsson och eftersom hans böcker både är korta och välskrivna gick det snabbt att läsa igenom dem. Gustafsson är en författare som jag lär återkomma till även under 2010, men kanske inte i lika stor utsträckning. Eftersom han är så produktiv, återstår ännu flertalet av hans böcker.

2. Gabriel García Márquez (6): En enastående författare och hans böcker hör till mina absoluta favoriter och det bästa som jag överhuvudtaget har läst. Men vid det här laget har jag tagit mig igenom flertalet av hans romaner.

3. Raymond Chandler (3) och Italo Calvino (3): Jag har köpt på mig några samlingar av de två herrarnas olika verk och det är dessa som jag har tagit mig igenom. Även om hans berättelser är förutsägbara och följer en tydlig mall, tycker jag ändå att Chandlers böcker är tillräckligt charmiga för att jag ska vilja läsa mer av honom. Calvinos böcker är också sympatiska, men lite för banala för min smak.

Årets bästa böcker:

1. ”Patriarkens höst” av Gabriel García Márquez: En underbar, intensiv och fängslande liten bok. Jag älskar språket och de långa, vindlande meningarna.

2. ”De vilda detektiverna” av Roberto Bolaño: En spännande detektivroman och ett skickligt porträtt av två personer som man kommer väldigt nära, men aldrig till fullo förstår.

3. ”Donau” av Claudio Magris: En underbar samling bildade essäer, som slingrar sig fram genom olika epoker och ämnen likt den flod som den beskriver.

4. ”Autobiography of Red” av Anne Carson: En vacker kärlekshistoria och en avskalad roman, som med små medel förmår att säga väldigt mycket.

5. ”De fattiga i Lodz” av Steve Sem-Sandberg: Nyanserat och skrämmande om livet i ett judiskt getto under andra världskriget.

Bubblare: ”A canticle for Leibowitz” av Walter M. Miller Jr., ”Edelcrantz förbindelser” av Malte Persson, ”Fight Club” av Chuck Palahniuk, ”The Yiddish Policemens Union” av Michael Chabon, ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” av Aleksandr Solzjenitsyn.

Årets besvikelser:

1. Cormac McCarthy: Efter att ha läst hans fantastiska ”The Road” och ”No Country for Old Men”, samt den okej ”Blood Meridian” ger jag mig i kast med hans trilogi om den amerikansk-mexikanska gräsen. Jag lyckas med möda ta mig igenom ”All the Pretty Horses” för att sedan fastna i sömnpillret ”The Crossing” där världens befolkas av långrandiga poeter och tystlåtna tonåringar. Usch.

2. G.K Chesterton: Hans försök att vara vitsig och visa hur smart han är förvandlar hans romaner till en sorglig samling ordvitsar och maximer snarare än sammanhängande berättelser.

3. Graham Greene: Jag hade skyhöga förväntningar på ”Our man i Havana” efter mina vänners rekommendationer, men blev ganska besviken. Även om språket är hyfsat så känns handlingen varken spännande eller intressant. Men jag har ännu inte gett upp hoppet om honom och det är mycket möjligt att jag har missförstått honom.

Inför 2010

Den stora bristen i min läsning har gällt kvinnliga författare. Även om jag inte ser något självändamål med att läsa författare av ett visst kön känner jag ändå att jag kan gå miste om intressanta författarskap genom min okunskap. Av 123 lästa böcker har endast 14 varit skrivna av kvinnor och flertalet av dem har dessutom varit historiska och samhällsvetenskapliga verk snarare än skönlitterära. Samtidigt så har jag lyckats bra med att läsa författare av många olika nationaliteter. Nå, 2010 ska jag börja läsa Joyce Carol Oates, Jeanette Winterson, Selma Lagerlöf och mer Tove Jansson. Vilka andra kan ni rekommendera?