Amanda Svensson – Hey Dolly

Dolly vill vara cool, sarkastisk och oberoende. Hon vill snorta kokain och ha hett rockstjärnesex. Men egentligen är hon en ganska vanlig tonåring och hennes rappa tunga förmår inte att dölja den ångest som hon bär inombords. Och hur cool kan man egentligen vara om man är döpt efter en bystig countrysångerska?

”Hey Dolly” har inte mycket till handling; läsaren får ta del av ett antal, mer eller mindre märkliga, episoder av Dollys liv som utspelar sig i kronologisk ordning. Det är Dolly som berättar och det är framförallt Dolly som det handlar om. Eftersom Dolly är en skicklig berättare och en spännande person, gör det ingenting att boken är så självupptagen. Dessutom är den bara 160 sidor lång, vilket ger läsaren en lagom dos Dolly.

Dolly är en opålitlig berättare och framställer gärna sig själv som hon vill vara, snarare än som hon är. Det är dock inte särskilt svårt att genomskåda henne och just samspelet mellan den coola, självsäkra amasonen och den osäkra, angstiga tonåringen lyfter boken. Sprickan i spegeln får mig att sympatisera väldigt mycket med Dolly. Språket är riktigt bra och passar med huvudpersonen. Det gör att boken flyter på i ett snabbt tempo och är lättläst utan att vara infantilt.

Även om Dolly är ovanligt välformulerad, snabbtänkt och vass känns boken ändå autentisk och träffande. Jag tror att många ungdomar, både killar och tjejer, brottas med samma problem, drömmar och fantasier som hon gör. Att de inte förmår uttrycka sig lika väl som Dolly ökar bara värdet av en sådan här bok. Hade jag haft en tonårig lillasyster så hade jag gärna rekommenderat ”Hey Dolly” till henne. Samtidigt så är det en bok som fungerar för alla åldrar och inte en renodlad ungdomsbok.

Bokens författare, Amanda Svensson, är född 1987 och var alltså bara 21 år gammal när boken skrevs. Jag ser fram emot att läsa mer av henne i framtiden.