Archives

Bodil Malmsten – Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån

Bodil Malmsten har en mycket särpräglad stil. Det är oftast en tillgång för en författare. Problemet är förstås att stilen kanske inte passar lika bra till alla genrer och alla teman. Malmstens stil är ytterst fragmentarisk, med talrika radbrytningar, rader som ofta bara består av en enstaka kort mening, ofullständiga satser, upprepningar. Den passar bra för bloggiga tänkeböcker, men ibland kan den kännas lite begränsande, lite lättviktigt; man saknar substans, tyngd, volym. Stilen är också bra på att förmedla en lite krypande obehagskänsla, som att verkligheten inte riktigt är att lita på. Det är rätt tydligt i Priset på vatten i Finistère.

Men i Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån är stilen helt perfekt. Skildringen av en medelålders skådespelare på dekis, Maurice Lind, vars alkoholism och ständiga kvinnoaffärer har förstört hans liv gång på gång, blir totalt apokalyptisk. Som läsare hamnar man mitt i Maurices dimmiga sinne. Här ser man vad stilen egentligen är lämpad för.

Det är en klassisk tragedi som spelas upp. Slutet är kanske inte helt i min smak, jag har inte bestämt mig för det än, men alla sätt Maurices liv går i kras är sorgligt att läsa om: hans fru har gift om sig, trött på all hans otrohet, hans dotter har inte talat med honom på flera år, han karriär tar slut om han kommer bakfull till ännu en repetition, när han äntligen träffar någon han tycks ha verkliga känslor för slarvar han bort henne gång på gång. Det är fint på flera sätt.

Ingenting lever dock upp till titeln. ”Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån” tycker jag är en av de vackraste boktitlarna någonsin, över huvud taget, och jag var alldeles övertygad om att boken inte skulle kunna vara lika bra. Det var den förstås inte heller, men det säger inte så mycket. Göran Hägg har skrivit (i Nya författarskolan) att vissa böcker har titlar han är så imponerad av att han aldrig vill läsa böckerna (exemplen är ”Din ömhet är hunger” och ”Det finns en krog på vägen till varje revolution” om någon undrar). Jag vill inte gå så långt; jag kan uppskatta titeln i sig, även om boken inte är lika bra och inte heller har särskilt mycket med titeln att göra.

James Wood – How Fiction Works

James Woods How Fiction Works är en bok som detaljerat men kortfattat redogör för vad som gör en bra roman bra. Uppdelad i korta numrerade stycken, sällan mer än någon sida och ibland bara några rader, behandlar texten olika sätt att beskriva, olika sätt att skriva dialog, vad som gör personskildringar levande, vilken typ av detaljer som skapar känslan av realism och mycket annat. Allt bygger på talrika konkreta exempel. Woods egen röst är ständigt närvarande; inte olikt Göran Hägg är han förtjust i att flika in sina egna omdömen om verk och författare. Det är inte en nackdel, utan bidrar till konkretionen och att texten känns mer livfull.

Visst förutsätter Wood en hel del klassisk bildning hos sina läsare, och en viss förtrogenhet med den moderna litteraturen; han refererar till exempel ofta till huvudpersoners namn utan att nämna verk eller författare. Det kan uppfattas som exkluderande. I de fall något exempel avhandlas i större detalj citeras eller refereras dock alltid eller nästan alltid de relevanta bitarna, och jag har inget problem med det här. (Jag vill betona att jag långtifrån var bekant med alla exempel själv.)

Wood ligger hela tiden nära texten. How Fiction Works är en mycket tät bok, en text som säkerligen tjänar på en omläsning, trots det blygsamma formatet (250 sidor, men glest satt med bara 50 tecken per rad och 30 rader per sida; jämför gärna siffrorna med valfri annan bok och ni ser hur smalt det är). Den känns intressant nog lika användbar för romanförfattaren som för kritikern: båda behöver förstå vad det är som gör en text bra, den ena för att kunna efterlikna det, den andra för att kunna beskriva det.

I mycket kan boken ses som en mer avancerad version av de textfokuserade delarna av Göran Häggs lättsamma men användbara Nya Författarskolan. Det är ett bra betyg.