Franz Kafka – Processen
Posted in Artiklar on juni 7th, 2009 by Andreas Williamsson – 5 Comments”Processen” är en sådan bok som de flesta hört talas om utan att ha läst den, liksom Kafka är en författare som många har hört talas om utan att ha läst något av hans verk. Detta gällde även för mig och jag påbörjade boken med förväntningen att finna skarp samhällskritik. Kanske något i stil med ”1984″? Vad jag inte väntade mig var satir och svart humor.
Huvudpersonen är Josef K., en ambitiös, gnällig och självrättfärdig tjänsteman på en bank i en okänd östeuropeisk stad. En dag kommer polisen och förhör honom eftersom en process har inletts mot honom. Varken läsaren eller Josef K. får någonsin veta vad anklagelserna går ut på, men det är väldigt tydligt att processen i sig är ett allvarligt problem. Resten av romanen handlar om Josef K.:s förtvivlade försök att vinna eller åtminstone tillfälligt glömma sin process och hans förtvivlade kamp mot ett ansiktslöst, inkompetent och klaustrofobiskt rättssystem.
Den delen av handlingen var jag redan bekant med tidigare. Men det som överraskade mig var persongalleriet: den bekäftiga farbrodern, den tvivelaktiga och ständigt sängliggande advokaten, advokatens pilska hushållerska, den lismande vice bankdirektören, de småaktiga juristerna och sist men inte minst: Josef K. själv. Ingen karaktär är alltigenom sympatisk; i bästa fall är de ängsligt välvilliga, som Josef K.:s hyresvärdinna. Ofta är känns de närmast som karikatyrer, produkter av en ganska cynisk människosyn (författarens?). Även huvudpersonen framstår som patetisk, både i sina ansträngningar att få rätsida på sin invecklade process och när han, mycket fumligt, försöker förföra de kvinnor som han möter under sin odyssé.
I slutändan är det satiren och cynismen som jag mest uppskattar och som får mig att gilla ”Processen”. Samhällskritiken känns inte lika intressant och den kan man lika gärna tillägna sig genom att läsa till exempel Wikipediaartikeln om boken.