Jayne Anne Phillips – Lark & Termite
av Andreas Williamsson”Lark & Termite” utspelar sig dels under några heta sommardagar 1959 i Winfield West Virginia och dels i nio år tidigare i Korea under kriget. Berättandet växlar mellan korpral Robert Leavitt, Termite, Lark, Nonie och mot slutet även Lola. Robert och Lola är två udda personer som blir förälskade när de träffas på den nattklubb där Lola sjunger. Robert är en begåvad musiker och soldat. Innan deras relation hinner fördjupas, hamnar han i Korea och strax därefter bryter kriget ut. Då är Lola redan gravid med hans barn och hon föder en son samtidigt som Robert ligger och dör i ett dräneringsrör någonstans på den koreanska landsbygden.
Den vanskapte sonen får smeknamnet ”Termite” och hamnar hos Lolas storasyster Nonie som redan tar hand om Lolas första barn dottern Lark. De båda halvsyskonen växer sedan upp tillsammans i ett litet samhälle med sina egna problem och inre spänningar.
Det är en stor skillnad i ton och fokus mellan de olika berättarna. Lark och Nonie är praktiska och handlingskraftiga personer, fast förankrade i en konkret värld. Nonies liv är kantat av besvikelser, motgångar och krossade drömmar, men hon har ändå, genom ren viljestyrka, skapat sig någon slags lycka och vill att hennes systerdotter ska få alla de chanser som hon själv gick miste om. Nonie är på väg att bli en vuxen kvinna och slits mellan starka känslor för en grannpojke och omtanke om sin handikappade bror. Samtidigt vill hon bort ifrån det inskränkta livet i den döende småstaden, precis som sin mor och moster före henne.
Robert träffar aldrig sin son eller hustru igen efter att han lämnat dem. Han blir av misstag skjuten av sina egna och hans utdragna lidande, hallucinationer och död spelar en stor roll i hans del av romanen. En skottskada har gjort honom förlamad och strax efter att han avlidit föds hans son hemma i USA. Termite kan heller inte gå och är helt blind och antagligen mentalt handikappad. Det är nästan som om Roberts själ i dödsögonblicket tagit ett jättehopp ifrån Korea till USA. Deras berättelser är fulla av inre betraktelser och känslor. I synnerhet Termite ser världen på sitt alldeles egna sätt och det är svårt att avgöra i vilken mån han egentligen mer är annorlunda än handikappad.
Alla dessa perspektiv bildar tillsammans en sammanhängande väv och en krönika över en familj och ett antal människoliv. Trots att några av familjemedlemmarna är ganska udda så är berättelsen som helhet väldigt stark och trovärdig. Boken är också välskriven och fängslande. Men det som irriterar mig är framförallt det långsamma tempot. Delar av romanen rör sig framåt i snigelfart och det kan vara rätt frustrerande när man som läsare vill komma vidare och egentligen redan var och hur det hela ska sluta. Särskilt de bitar där Termite kommer till tals blir avbrott som saktar ner och även om han är en intressant karaktär så är han mindre lämplig som betydande berättare. Icke desto mindre är det ett fascinerande verk av en författare som jag inte hade hört talas om förrän alldeles nyligen.