Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick
av Andreas WilliamssonDen 19-åriga maskinskriverskan Macabéa lever ett undangömt, menlöst liv i Rio de Janeiro. Hennes drömmar är små och futtiga, hennes begåvning som maskinskriverska är ringa, hennes liv kort och snabbt avslutat, ja hela hennes existens tycks meningslös – en betydelselös parentes. Bokens berättare, den aspirerande författaren Rodrigo S.M, tar själv mer plats än den bleka Macabéa. Samtidigt märks en öm om än nedlåtande kärlek till denna unga kvinna i hans berättelse.
I denna tunna roman på blott 123 sidor hinner Macabéa födas, överges, flytta till storstan, få ett jobb, nästan få sparken, skaffa sig en slags pojkvän och slutligen dö utan att lämna något större avtryck. Även om det inte är fråga om en roman med några ambitioner att autentiskt och dokumentärt skildra livet i Rio de Janeiros slum så är människoporträtten nog så träffande och trovärdiga. Världen är full av muslika små människor som vandrar genom livet med blicken mot marken och hjärtat i halsgropen. Vissa scener mellan Macabéa och hennes halvkriminelle pojkvän Olímpico är rörande, nästan plågsamma i sin välskildrade tafatthet.
Rodrigo har djupa insikter i Macabéas torftiga känsloliv, men träffar aldrig själv på henne. Läsaren får heller inte veta särskilt mycket om honom eller hans eget liv. Han spekulerar väldigt mycket kring sin skyddsling och gräver ner sig i hennes inre, trots att hon tycks vara en mycket mer okomplicerad person än vad han är. Om Rodrigos egen person får man veta föga och han närvaro känns också överflödig. Jag hade haft lättare att fördra honom om han var intressantare som person och tillförde mer till berättelsen.
Även om romanen är välskriven så tilltalas jag personligen inte särskilt mycket av halvsvultna brasilianskor och deras beklämmande liv eller bekäftiga berättare utan något spännande att säga. Lispector känns inte som en författare för mig.
Vet du om den här romanen är representativ för Lispectors författarskap, då? Jag vet själv att jag borde läsa något av henne men jag vet inte var jag ska börja. Det finns kanske sådant som är mer fascinerande än det här.
Det vet jag faktiskt inte. Den är en av hennes sista i alla fall. Hon har blivit rosad av många kritiker, men jag tror ändå att jag tar en paus från hennes författarskap en stund.