Ann Heberlein – Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
av Andreas WilliamssonAnn Heberlein skriver personligt, engagerat och intensivt om sin egen kamp mot manodepressiviteten. När boken skrivs, befinner hon sig i slutet av en manisk period med depressionen hängande som en mörk regnsky vid horisonten. Samtidigt som hon filosoferar kring att ta sitt eget liv, blickar hon tillbaka och minns hur det hela började och alla de tidigare gånger då hon mått riktigt illa. Trots en hel livstid med sjukdomen som följeslagare, trots våldtäkt och motgångar, vägrar hon vara ett offer. Det finns en underton av vrede i boken, en ilska riktad mot vården, omgivningen och alla de som inte orkat med att följa henne på vägen.
En bok som handlar om en svår sjukdom och skrivs av en person på randen till upplösning blir förstås väldigt personlig. Hennes familj och omgivning reduceras till bipersoner, även om hon pliktskyldigt försäkrar att hon älskar dem alla – i synnerhet barnen. Tanken på familjen har också räddat henne vid flera tidigare tillfällen. Ändå tycker jag att hennes familj blir alldeles för utelämnad. Läsaren får veta oviktiga saker om Heberleins pressade ekonomi (till exempel hur stora huslån hon har, hur mycket hon måste tjäna varje månad för att gå runt, hur mycket hon spenderade på en julfest och så vidare) och hon oroar sig mycket över att en journalist som hon varit otrogen med inte hör av sig. Särskilt maken framställs som en lite halvtafflig typ som alltid finns där och vars kärlek och stöd tas för givna, men nog inte betyder särskilt mycket i slutändan.
Heberlein säger i en intervju (DN) att hon skrev boken främst i terapeutiskt syfte, utan någon tanke på publikation. Hon har även sagt att boken aldrig hade blivit tryckt om inte hennes familj läst och godkänt den (SVD). Jag tycker dock att boken hade varit bättre om Heberlein hade nöjt sig med att utelämna sig själv och låtit familjen vara.
[...] har skrivit två mycket uppmärksammade böcker under de senaste två åren: ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och ”Det var inte mitt fel!”. Till vardags är hon teologie doktor i etik, [...]