Mark Z Danielewski – House of Leaves
av Svante LandgrafInte många böcker är alldeles unika, men Mark Z Danielewskis roman House of Leaves är det definitivt. Inte innehållsmässigt – handlingen kretsar kring ett hus som visar sig vara större på insidan än utsidan, och efterhand öppnar sig mot ofantliga kolmörka hallar som aldrig tycks ta slut, dit olika expeditioner sänds in – men i presentationen. Som i modernistisk lyrik finns det avsnitt där texten återspeglar innehållet: när en person kryper i en allt trängre gång blir textytan allt mindre, för att till sist vara en kvadrat på några centimeter i sidans mitt; i ett labyrintiskt avsnitt finns fotnoter som hänvisar till andra fotnoter, till helt andra sidor, till noter som inte finns, in i sig själva, och så vidare; men experimentviljan stannar inte där. Fotnoterna består av minst två separata system, det ena av utgivaren, det andra av någon som först hittade texten hos en död man och vars hela störda livshistoria avhandlas i ofta sidolånga noter satta med ett fastbreddsteckensnitt. Plötsligt tas marginalerna upp av listor på arkitektoniska termer i tio sidor, eller olika gatunamn, spegelvända, i en insprängd ruta mitt på varje sida. Bitvis har texten karaktär av vetenskaplig kommentar till vad som skildras. Ett antal appendix innehåller brev och foton. Vidare är boken tryckt i fyrfärg, i alla fall vissa utgåvor: ordet ”house” är alltid satt i blått, och allting som har med labyrinten eller Minotauros att göra är satt i rött och genomstruket.
Tyvärr är det inte lika bra som det är vansinnigt. En unik läsupplevelse, javisst, och ett intressant experiment, men berättelsen (eller berättelserna, med tanke på att stora delar handlar om hur huvudtexten hittas och ges ut) är en smula banal och slentrianmässig.