OK

Jag började precis läsa Haruki Murakamis Kafka på stranden, på svenska. Jag funderade länge på om jag borde läsa en översättning till svenska eller engelska. Den enda bok jag tidigare läst av Murakami, After Dark, läste jag på engelska, men den finns ännu inte översatt till svenska. Den översättningen var också påfallande skickligt utförd, i den mån det är möjligt att märka något sådant; vardagsspråket tedde sig i alla fall mycket naturligt, och om jag inte hade vetat att det var en översättning hade jag aldrig gissat det. Därför tänkte jag (utan att ha testat) att de engelska översättningarna av Murakamis böcker kanske är bättre än de svenska. Ändå slog jag till på Kafka på stranden när jag såg den på bokrean.

Och poängen är att jag har hittat något att störa mig på: bruket av ”OK”. Att skriva ”okej” som ”OK” känns onaturligt och föråldrat. Det får mig att tänka på pojkböcker från femtiotalet, då visserligen snarare skrivet ”O.K.”, med punkter emellan. En detalj, javisst, och en betydelselös sådan till på köpet, men det är ändå något som irriterar mig och får mig att märka av översättningen. Men så läser jag en artikel av Nina Björk i DN där hon skriver ”okey”, en synnerligen märklig blandform, så kanske är stavningen av ”okej” inte så standardiserad som jag trodde?

7 comments

  1. Jag vet inte riktigt. Jag stör mig nog inte så mycket på just OK som du, men däremot tycker jag att ordet i sig (oavsett stavning) är rätt störande, något jag främst upplevde i The Road. OK känns kanske främst som en rak bekräftelse, medan okej är mer vagt. Kanske.

  2. OK känns som en rak bekräftelse, som Martin säger, medan okej är mer nyanserat (och därför bättre eftersom det -också- kan vara en rak bekräftelse och i vilket fall som helst känns mer som snack än som… chattande).

    Jag stör mig på OK i böcker där det ska föreställa att användas i tal, mest eftersom det åter som något man skriver snarare än säger, som tex… tex. iaf. osv. etc. ca. lol. Sådant.

    Jag tror inte den översättare finns som skriver ‘iaf’ i en dialog istället för ‘i alla fall’, så att inte skriva ut ‘okej’ känns lite malplacerat – oavsett om man väljer engelsk, svengelsk eller svensk stavning.

  3. DN och alla dess språkhandikappade skribenter ska dö, dö, dö, dö!

    Att enskilda idioter tar sig ortografiska friheter betyder förstås inte att det inte finns en standard. Standarden finns, och de som misslyckas med att följa den begår så kallade ”fel”. Ett exempel på ett sådant fel är att använda bokstaven y för att beteckna ljudet [j]. Det visste du förstås redan, men det faktum att en person som lever på att skriva har missat det faktum att svenskan har något så basalt som ortografiska konventioner är nog för att göra mig mordisk.

  4. Martin: Själva ordet stör jag mig inte alls på. :) I The Road tycker jag tvärtom det är ett ypperligt stilgrepp att använda det så ofta.

    Jenny: Ja, det kanske kan finnas en betydelsemässig skillnad, det reflekterade jag inte ens över. Dock är det knappast frågan om det här. Att man skriver ut andra förkortningar (i den mån ”ok” nu alls är en sådan) är förstås sant.

    Kalle: Det är så fint när du använder ”ortografisk”. (Jag håller med, förstås.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>