Aleksandr Solzjenitsyn – En dag i Ivan Denisovitjs liv
av Andreas WilliamssonDet som gör ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” så gripande är att det trotsallt är en ganska lycklig historia. Det faktum att överlevaren Ivan Denisovitj förmår att skapa en liten ficka av frid i det helvete han befinner sig i har större genomslag än om boken varit enbart en oändlig eländeskildring. Ivan oroar sig egentligen mer för hur det ska gå när han lämnar lägret än för hur han ska överleva här och nu. Han har anpassat sig till omgivningens grymma logik – för nog finns det någon slags logik i systemet – och omständigheter som knäckt många andra.
Det är en vacker och tänkvärd bok, trots att den är skriven på ett sakligt, närmast dokumentärt sätt. Man sympatiserar omedelbart med huvudpersonen och frågar sig själv hur man hade klarat sig under samma omständigheter. Hade man varit som honom eller som någon av hans kamrater?
Jag tycker du har helt rätt, förstås. Den här boken är verkligen bra just för att den visar på ett fantastiskt sätt hur något så hemskt som Gulag kan ge upphov till något så fint. Vår käre Ivan går verkligen in för att göra sitt dagsverke väl, även om han vet att det egentligen inte tjänar någonting till och man blir liksom upprymd av det. Jag har snott en bunt Solzjenitsyn av farfar och kommer väl läsa den så småningom. Jag har för mig att det fanns en väldigt trevlig recension/analys av den här boken i DN ganska nyligen, men jag kan inte hitta den nu, så ni får hålla till godo med min recension så länge.
De skrev ju om den i serien ”Tio böcker som förändrade världen” om det är den du tänker på: Aleksandr Solzjenitsyn: ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”.
För övrigt håller jag med så här kommer en länk till min recension.
Ja, det var just den jag tänkte på. Tack!