Paul Auster – The New York Trilogy

Jag bestämde mig nyligen för att läsa om Pauls Austers The New York Trilogy. Jag vet inte varför, egentligen; det var inte så länge sedan sist. Den här gången var det romanernas intrikata struktur jag mest lade märke till, hur de refererar till varandra, de metafiktiva dragen och allt sådant. Det finns så oerhört mycket att skriva om trilogin, och mycket är väl säkert också redan skrivet, men det är inget jag har sett. Jag kan nämna några av de saker jag kom att tänka på under läsningen:

1. Namnen och deras betydelser. Namn går igen mellan romanerna, främst då (eller bara?) mellan City of Glass och The Locked Room. Färgsymboliken i Ghosts. Att killen vars far fixade Fanshawe platsen till sjöss heter Schiff, den dumma rednecken heter Smart, den svarta snubben Brown.

2. Det öppet metafiktiva: att Paul Auster figurerar i City of Glass, att denna roman samt Ghosts nämns i The Locked Room som ”de romaner som kom före” eller liknande.

3. På vilket sätt alla tre romanerna kan sägas vara samma berättelse, berättad ur olika vinklar, med olika personer spelande samma roller.

4. (och det här tror jag kan vara icke uppenbart, och naturligtvis därmed möjligtvis falskt) att alla huvudpersoner i romanerna kan sägas vara Paul Auster, och inte bara i den mån som huvudpersonerna i varje roman är aspekter av författaren. Biografiska detaljer och episoder är hämtade från Austers eget liv. De allra flesta viktiga personer är författare, skribenter, i en eller annan bemärkelse. Att berättaren känns delaktig i texterna.

5. Don Quijote-motivet. Thoreaus Walden är förstås en annan möjlig infallsvinkel, men jag tror man kan se mycket med Don Quijote som guide.

Bara några korta tankar, alltså. Nu ska jag läsa en bok om Austers tidiga prosa och se vilka andra teorier det finns.

2 comments

  1. Hej
    Hittade er sida idag. Gillar det du skrev eftersom jag själv gärna läser så; ibland. Cervantes och Don Quiote hör till Austers absoluta favorit(er): om författaren som anger någon annan som författare; metafiktion. Jfr nu ”Invisible”!
    Sen finns mkt att ösa ur i ”Invention af Solitude”, spec andrra delen.
    Och jag gillar angram; favoriten hos Auster är: Trause!
    Kolla: http://janivarberg.blogspot.com/2009/10/nu-vill-jag-sjunga-nagot-om-invisible.html

    Best, Jan B

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>