Lars Gustafsson – En biodlares död

Detta är den femte och sista boken i pentalogin ”Sprickorna i muren”. Huvudpersonen är folkskoleläraren och biodlaren Lars Lennart Westin. Frånskild och i frivillig pension efter skolans nedläggning, lever han i en gammal sommarstuga i Gustafssons Västmanland. Vi får följa honom genom olika fragment hämtade ifrån tre olika anteckningsböcker som han lämnat efter sig. Det står nämligen tidigt klart att Lars är sjuk, kanske rentav döende. Detta leder till att han rannsakar sitt lev och ser tillbaka på det som har varit.

Det är en vemodig, melankolisk och gripande liten bok. Språket är vackert och fängslande. Men det som gör att jag tycker att ”En biodlares död” är det bästa som jag läst av Lars Gustafsson är att huvudpersonen är så sympatisk, nedtonad och anspråkslös. Visst, här finns det spruckna äktenskapet, otroheten, samhällskritiken och andra saker som återkommer ifrån Gustafssons andra böcker. Huvudpersonen är en outsider och en ensamvarg, men hans kamp mot sjukdomen, hans längtan och hans betraktelser är något som vi alla kan identifiera oss med.

Boken gör mig mycket sugen på att läsa mer av Gustafsson och jag kan verkligen rekommendera den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>