Kommentarer till Lars Gustafsson – Historien med hunden http://www.labyrinter.se/?p=222 Litteratur, inte böcker. Kritik, inte tyckande. Thu, 02 Sep 2010 09:39:37 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.0.1 Av: Svante Landgraf http://www.labyrinter.se/?p=222&cpage=1#comment-163 Svante Landgraf Mon, 31 Aug 2009 13:08:58 +0000 http://www.labyrinter.se/?p=222#comment-163 Jag fastnade snarare vid detta med "den <i>andra</i> hunden", vilket visade sig inte innebära något alls utom domarens förvirrade funderingar. Jag fastnade snarare vid detta med ”den andra hunden”, vilket visade sig inte innebära något alls utom domarens förvirrade funderingar.

]]> Av: Andreas Williamsson http://www.labyrinter.se/?p=222&cpage=1#comment-162 Andreas Williamsson Mon, 31 Aug 2009 06:38:45 +0000 http://www.labyrinter.se/?p=222#comment-162 Vi har diskuterat mordgåtan tidigare, men jag fattade själv aldrig någon misstanke mot domaren när jag läste boken. Kanske för att mordet på den intelligentaste mannen spelare en så pass undanskymd roll och bara nämns som i förbigående. Att domaren inte har alla indianer i kanoten blir mycket tydligare när man läser "Windy berättar". Vi har diskuterat mordgåtan tidigare, men jag fattade själv aldrig någon misstanke mot domaren när jag läste boken. Kanske för att mordet på den intelligentaste mannen spelare en så pass undanskymd roll och bara nämns som i förbigående. Att domaren inte har alla indianer i kanoten blir mycket tydligare när man läser ”Windy berättar”.

]]> Av: Svante Landgraf http://www.labyrinter.se/?p=222&cpage=1#comment-160 Svante Landgraf Sun, 30 Aug 2009 16:37:00 +0000 http://www.labyrinter.se/?p=222#comment-160 Det här med baksidestexter är intressant. Väldigt många av Gustafssons böcker har baksidestexter som inte alls passar in på innehållet, till exempel Sorgemusik för frimurare ("yttre ram av internationell agentroman", minsann? Det märker man i alla fall inget av) och Blom och den andra magentan (som jag ska återkomma till i en separat text). Undrar om de fångar fler läsare, och om de i så fall blir besvikna (det tror jag). Kärlekshistorien i Historien med hunden är smått fåning som vanligt, visst, och det citerade stycket måste vara något av det sämsta Gustafsson skrivet (om det inte ska vara medvetet parodiskt, vilket jag inte får känslan av). Men jag gillar den i allmänhet. Osäkerhetskänslan på vad som egentligen har hänt är trevlig, till exempel om huruvida Caldwell verkligen har mördat Den intelligentaste mannen eller inte. Gustafsson har själv påpekat att han inte vet hur det ligger till. För att tillhöra de mer fragmentariska texterna är Historien med hunden ändå ganska sammanhängande. Det här med baksidestexter är intressant. Väldigt många av Gustafssons böcker har baksidestexter som inte alls passar in på innehållet, till exempel Sorgemusik för frimurare (”yttre ram av internationell agentroman”, minsann? Det märker man i alla fall inget av) och Blom och den andra magentan (som jag ska återkomma till i en separat text). Undrar om de fångar fler läsare, och om de i så fall blir besvikna (det tror jag).

Kärlekshistorien i Historien med hunden är smått fåning som vanligt, visst, och det citerade stycket måste vara något av det sämsta Gustafsson skrivet (om det inte ska vara medvetet parodiskt, vilket jag inte får känslan av). Men jag gillar den i allmänhet. Osäkerhetskänslan på vad som egentligen har hänt är trevlig, till exempel om huruvida Caldwell verkligen har mördat Den intelligentaste mannen eller inte. Gustafsson har själv påpekat att han inte vet hur det ligger till. För att tillhöra de mer fragmentariska texterna är Historien med hunden ändå ganska sammanhängande.

]]>